Jordan Peterson

Jordan Peterson, Kanada

Det var något märkligt med frågan.

Den lät nästan för enkel.

Vad kan en människa göra när livet känns så stort och svårt att hon inte vet var hon ska börja?

Jordan Peterson hade mött frågan många gånger.

Som psykolog hade han lyssnat på människor som kämpade med depression, ångest, relationer och känslan av att inte räcka till.

Som lärare hade han mött unga vuxna som försökte förstå vilka de var och vad de ville göra med sina liv.

Han hade studerat stora filosofiska frågor om gott och ont.

Han hade läst om krig, förtryck och människans förmåga att skada andra.

Men ibland började hans råd på en betydligt mindre plats.

Ett rum.

Ett skrivbord.

En säng som inte var bäddad.

Jordan Bernt Peterson föddes den 12 juni 1962 i Edmonton i Kanada.

Han växte upp i Fairview, ett litet samhälle i provinsen Alberta.

Hans pappa arbetade som lärare och hans mamma som bibliotekarie.

Böcker fanns omkring honom under uppväxten.

Jordan var nyfiken på människor och på varför världen såg ut som den gjorde.

Han började intressera sig för politik, historia och psykologi.

Men det var framför allt en fråga som kom att uppta honom.

Hur kan vanliga människor bli delaktiga i fruktansvärda handlingar?

Han läste om andra världskriget.

Om Nazityskland.

Om Sovjetunionens förtryck.

Om människor som följde order även när orderna innebar att andra människor skulle skadas.

Jordan försökte förstå hur det kunde hända.

Var det bara onda människor som gjorde onda saker?

Eller kunde människor som betraktade sig själva som goda också dras med?

Han fortsatte läsa.

Och frågorna blev fler.

Jordan studerade först statsvetenskap och därefter psykologi.

Han doktorerade vid McGill University i Montreal 1991.

Senare blev han forskare och lärare vid Harvard University i USA.

Där undervisade han studenter som försökte förstå mänskligt beteende.

Han intresserade sig för personlighet, känslor och hur människor skapar mening i sina liv.

År 1998 blev han professor vid University of Toronto i Kanada.

Men han hade också arbetat under lång tid med en bok.

Den handlade om något som hade förbryllat honom sedan ungdomen.

Varför berättar människor historier?

Varför finns det liknande mönster i myter och religioner från olika delar av världen?

Varför återkommer berättelser om hjältar, monster, kaos och ordning?

År 1999 publicerades Maps of Meaning.

I boken försökte Peterson förena psykologi, religion, mytologi och historia för att förstå hur människor orienterar sig i världen.

Han såg berättelser som något mer än underhållning.

De kunde också hjälpa människor att förstå faror, möjligheter och sina egna handlingar.

Under många år var Peterson främst känd bland sina studenter, forskarkollegor och patienter.

Sedan förändrades allt.

År 2016 började han publicera videor där han kritiserade politiska idéer och en föreslagen kanadensisk lag.

Lagförslaget, som kallades Bill C-16, handlade om att stärka skyddet mot diskriminering på grund av könsidentitet och könsuttryck.

Peterson menade att lagstiftningen kunde hota yttrandefriheten genom att tvinga människor att använda vissa ord.

Andra forskare och jurister invände att han misstolkade lagen.

De framhöll att den handlade om diskriminering och inte innebar att en person automatiskt kunde straffas för att använda fel pronomen.

Debatten blev intensiv.

Vissa människor såg Peterson som någon som vågade försvara rätten att tala fritt.

Andra uppfattade hans uttalanden som respektlösa eller skadliga för transpersoner.

Protester organiserades.

Debatter hölls.

Hans föreläsningar började spridas över internet.

Plötsligt lyssnade människor över hela världen.

Och alla hörde inte samma sak.

Några hörde en psykolog som uppmanade människor att ta ansvar för sina liv.

Andra hörde en debattör vars sätt att tala om kön och samhälle gjorde dem arga eller ledsna.

För en del blev han en viktig röst.

För andra blev han en symbol för idéer de ville bekämpa.

Mitt i allt detta fortsatte Peterson att tala om människans behov av mening.

Han menade att ett liv utan ansvar lätt kan kännas tomt.

Men ansvar behövde inte börja med något storslaget.

Det kunde börja med att hålla ett löfte.

Att tala sanning.

Att försöka hjälpa någon.

Att göra något svårt i stället för att alltid undvika det.

År 2018 gav han ut boken 12 Rules for Life.

Den blev en internationell bästsäljare.

Ett av råden handlade om att städa sitt rum.

Det kunde låta nästan komiskt.

Varför skulle en professor som studerat människans djupaste frågor bry sig om ett stökigt sovrum?

Men Peterson använde rummet som en bild.

Om världen känns omöjlig att förändra kanske det ändå finns något litet i den egna vardagen som går att påverka.

För vissa människor blev den tanken betydelsefull.

De började förändra vanor.

Söka hjälp.

Ta hand om relationer.

Försöka skapa ordning i tillvaron.

Andra invände att fattigdom, sjukdom och orättvisor inte kan lösas genom att enskilda människor bara anstränger sig mer.

Människors möjligheter är olika.

Det som är enkelt för en person kan vara nästan omöjligt för en annan.

Petersons idéer fortsatte att diskuteras.

Samtidigt hände något som den växande publiken inte fullt ut kunde se.

Peterson hade själv kämpat med depression.

Han hade under många år fått behandling.

När hans hustru Tammy drabbades av en allvarlig cancersjukdom 2019 blev familjens situation mycket svår.

Peterson hade också ordinerats ett ångestdämpande läkemedel av typen bensodiazepin.

Han utvecklade ett svårt fysiskt beroende och drabbades av allvarliga problem i samband med behandlingen och försök att sluta med medicinen.

Han behövde omfattande sjukvård.

Under en period var hans hälsotillstånd mycket allvarligt.

Mannen som hade talat inför tusentals människor om att möta svårigheter kunde inte längre hantera allt på egen hand.

Han behövde hjälp.

Från läkare.

Från sin familj.

Från människor som stod honom nära.

Hans dotter Mikhaila berättade offentligt om delar av familjens svåra tid.

Peterson återhämtade sig så småningom tillräckligt för att återuppta sitt arbete.

Men erfarenheten hade visat hur sårbar också en människa med stor kunskap och stark övertygelse kan vara.

Det är en märklig sak med människor.

Vi kan förstå mycket om ett problem och ändå själva drabbas av det.

Kunskap gör oss inte osårbara.

Peterson fortsatte skriva böcker och hålla föreläsningar.

Han talade om familjen, religionen, mänskligt lidande och ansvar.

Han fortsatte också delta i samhällsdebatter som väckte starka reaktioner.

Ibland uttryckte han sig skarpt.

Ibland väckte hans ord uppskattning.

Ibland sårade de människor.

Hans sätt att argumentera blev alltmer omdiskuterat.

Och där uppstod en fråga som kanske är svårare än den om det stökiga rummet.

Hur ska vi förhålla oss till en människa som säger något vi finner värdefullt, men också sådant vi inte kan hålla med om?

Måste vi välja mellan att beundra allt och förkasta allt?

Kan vi lära oss något av en människa utan att göra hennes åsikter till våra egna?

Och kan vi kritisera en människas handlingar utan att förneka det goda hon också har gjort?

Tänk dig en ung människa som sitter ensam i sitt rum.

Kanske har dagen varit svår.

Kanske har hon misslyckats med något.

Kanske vet hon inte riktigt vem hon vill vara.

På skrivbordet ligger böcker och papper.

Telefonen lyser.

Utanför fönstret fortsätter världen som vanligt.

Hon har lyssnat på någon som säger att hon behöver ta ansvar för sitt liv.

Men vad betyder det egentligen?

Betyder det att hon måste klara allting själv?

Att hon aldrig får misslyckas?

Att hon ska sluta be andra om hjälp?

Eller kan ansvar också betyda att våga erkänna när något är svårt?

Hon tittar på rummet.

Sedan på telefonen.

Kanske börjar hon städa.

Kanske ringer hon en vän.

Kanske ber hon någon om hjälp.

Kanske gör hon något helt annat.

Jordan Peterson har ägnat stora delar av sitt liv åt att försöka förstå hur människor hittar riktning i en komplicerad värld.

Hans svar har påverkat många.

Andra har ifrågasatt dem.

Och hans eget liv har inte varit fritt från det kaos han försökt förstå.

Frågorna finns kvar.

På skrivbordet.

I böckerna.

I samtalen mellan människor.

Och hos den som en dag måste bestämma vad hon själv vill göra med sitt liv.