Alan Turing

Alan Turing

Alan var en pojke som ställde många frågor.

Inte alltid de frågor som vuxna ville att han skulle ställa.

Han ville veta hur saker fungerade. Varför stjärnorna lyste. Hur växter växte. Varför matematiken kunde beskriva sådant som ingen människa någonsin hade sett.

I skolan var det inte alltid enkelt.

Lärarna ville att han skulle följa instruktioner, skriva prydligt och ägna sig åt rätt saker vid rätt tillfälle.

Alan ville förstå.

Det var inte alltid samma sak.

Han kunde försjunka så djupt i ett problem att världen omkring honom nästan försvann.

Siffror var inte bara siffror. De var ledtrådar.

Och någonstans bakom varje ledtråd fanns något som väntade på att bli upptäckt.

En vän som förstod

När Alan blev äldre träffade han en pojke som hette Christopher Morcom.

Christopher tyckte också om matematik och vetenskap.

De kunde prata om sådant som andra kanske hade tyckt var konstigt eller tråkigt. Stjärnor, ekvationer och hur universum fungerade.

Alan hade hittat någon som delade hans nyfikenhet.

Men Christopher blev sjuk.

År 1930 dog han, bara 18 år gammal.

Alan var förkrossad.

Han fortsatte att fundera över de frågor de hade delat. Om universum. Om människans tankar. Om vad som egentligen händer när ett liv tar slut.

Christopher fanns inte längre där för att svara.

Men frågorna fanns kvar.

Kan en maskin tänka?

Några år senare började Alan arbeta med en märklig idé.

Tänk om man kunde bygga en maskin som följde instruktioner och löste problem?

Inte bara en maskin som räknade snabbt.

En maskin som kunde utföra många olika slags uppgifter, bara den fick rätt instruktioner.

På den tiden fanns inga mobiltelefoner. Inga bärbara datorer. Inget internet.

De flesta människor hade aldrig sett något som liknade dagens datorer.

Men Alan kunde föreställa sig hur en sådan maskin skulle fungera.

År 1936 beskrev han en matematisk modell av en maskin som kunde följa enkla regler steg för steg.

Den fanns först bara som en idé på papper.

Men idén skulle bli en viktig del av grunden för den moderna datorn.

Ett krig och en hemlighet

År 1939 började andra världskriget.

Tyskland hade en maskin som hette Enigma.

Den såg ungefär ut som en skrivmaskin, men den kunde förvandla vanliga meddelanden till långa rader av till synes obegripliga bokstäver.

Ett meddelande som började med orden:

VI ANFALLER I NATT

kunde förvandlas till något som såg ut som:

QFZ RMPXKLA T JYUB

Bokstäverna ovan är bara ett exempel, men principen var densamma.

Den som inte visste hur maskinen var inställd hade mycket svårt att förstå meddelandet.

Och inställningarna ändrades hela tiden.

Den tyska militären använde Enigma för att skicka hemliga order.

Brittiska kodknäckare försökte förstå vad som stod i dem.

Alan Turing kom till Bletchley Park, en hemlig anläggning i England där matematiker, språkexperter och andra specialister arbetade tillsammans.

Problemet var enormt.

Det fanns alldeles för många möjliga inställningar för att människor skulle kunna prova dem en efter en.

Men Alan och hans kollegor hittade sätt att använda maskiner för att undersöka möjligheterna mycket snabbare.

De byggde vidare på viktiga upptäckter som polska matematiker redan hade gjort.

En av maskinerna kallades Bombe.

Den kunde hjälpa kodknäckarna att hitta de inställningar som användes i Enigma.

Sakta men säkert började hemligheterna avslöjas.

Meddelanden som tidigare varit obegripliga kunde läsas.

Fartyg kunde varnas för faror. Militära planer kunde avslöjas. Beslut kunde fattas med information som fienden trodde var hemlig.

Arbetet vid Bletchley Park bidrog till de allierades seger och till att rädda människoliv.

Men nästan ingen utanför den hemliga verksamheten visste vad Alan och hans kollegor hade gjort.

De fick inte berätta.

När kriget tog slut

År 1945 tog kriget i Europa slut.

Alan fortsatte att arbeta med datorer.

Han funderade också över en fråga som fortfarande diskuteras.

Kan en maskin tänka?

År 1950 skrev han en artikel där han föreslog ett sätt att undersöka frågan.

Tänk dig att du skriver meddelanden till två okända personer bakom varsin skärm.

Den ena är en människa.

Den andra är en maskin.

Du får ställa vilka frågor du vill.

Om du inte kan avgöra vem som är människan och vem som är maskinen, vad säger det då om maskinens förmåga?

Idén blev senare känd som Turingtestet.

I dag, när människor samtalar med artificiell intelligens, är frågan fortfarande aktuell.

Men Alan skulle aldrig få se dagens datorer eller mobiltelefoner.

En hemlighet som inte fick finnas

Alan hade också ett privatliv.

Han var homosexuell.

I Storbritannien var sexuella handlingar mellan män vid den här tiden förbjudna enligt lag.

År 1952 berättade Alan under en polisutredning om en relation han hade haft med en annan man.

Det ledde till att han själv åtalades.

Han dömdes för grov otukt, som brottet kallades i dåtidens brittiska lag.

Han fick välja mellan fängelse och en hormonbehandling som skulle minska hans sexualdrift.

Alan valde behandlingen.

Den påverkade hans kropp och hans liv.

Mannen som hade hjälpt till att avslöja hemliga meddelanden under kriget hade nu blivit dömd för sitt eget privatliv.

Hans arbete under kriget var fortfarande hemligt.

De flesta människor visste inte vad han hade åstadkommit.

Ett äpple

Den 7 juni 1954 dog Alan Turing i sitt hem.

Han var 41 år gammal.

Ett delvis uppätet äpple hittades i närheten av hans säng.

Undersökningen slog fast att han hade dött av cyanidförgiftning, och dödsfallet bedömdes som självmord.

Men alla omständigheter kring hans död har aldrig blivit helt klarlagda.

Alan hade arbetat med kemikalier hemma, och det har senare funnits forskare och författare som ifrågasatt om hans död verkligen var avsiktlig.

Han lämnade efter sig anteckningar, matematiska idéer och frågor som andra människor skulle fortsätta att arbeta med.

Många år senare

Årtionden gick.

Datorerna blev mindre.

Snabbare.

Till slut fick de plats i människors fickor.

Samtidigt började världen lära känna Alan Turings historia.

År 2009 bad den brittiska regeringen offentligt om ursäkt för hur han hade behandlats.

År 2013 fick han en kunglig benådning.

Och år 2021 började den brittiska centralbanken ge ut en ny 50-pundssedel.

På sedeln fanns ett porträtt av Alan Turing.

Pojken som en gång hade haft svårt att passa in i skolan hade blivit ett av ansiktena på landets pengar.

På sedeln finns också en mening från honom:

"This is only a foretaste of what is to come, and only the shadow of what is going to be."

Det här är bara en försmak av det som ska komma, och bara en skugga av det som kommer att bli.